Ja, då har man gått på det igen.

Att träna är idag många gånger ett sätt för att bygga upp kroppen, och vad jag har märkt ibland ett sätt att hävda sig mot sina medmänniskor.

"Så vad skall du göra idag då?"

"Nä, jag skall träna sen, men jag skall ta det lite lugnt. Lyfte lite mycket sist och jag har lite ont i armen." ... eller dylikt.

Man hör vilka som är rutinerade träningsmänniskor (finns det ett sådant ord?) och vilka som inte är det. De som tränar mycket och håller alltid igång stannar för det mesta vid "skall träna sen", medans de som inte är rutinerade lägger alltid till att de skall "ta det lugnt" för att man har "lyft lite mycket" eller något liknande. alltså de har något som man alltid skyller på.

Det var lite av ETT ANTAL sådan samtal man hörde under gårdagen när man för första gången på över ett halvår tar dom omotiverade stegen in i gymmet i stan.

Nästa fråga är automatiskt, är jag likadan? Förmodligen så är jag det, även om jag inte kan minnas att jag brukar skylla på något, utan kör för fulla muggar när jag tränar.

Vaknade idag med lite stel kropp. Det tar ju ett tag för kroppen att "ställa om sig" från lat mode till tränings mode. Och ju mer dagen fortlider och kvällen närmar sig, så vet man att kroppen kommer att skrika mer och mer av den pina som brukar komma när man har tränat efter ett större uppehåll.

Egentligen, vad konstigt, eller kanske inte... Men vad synd att det är så att, det tar ett bra tag/tid att bygga upp en kropp, men det tar f*n i mig inte lång tid för kroppen att "förfalla" från det.

Du tränar i månader för att gå ner i vikt, samt bygga upp muskler istället för fettet. men slutar du att träna, så är allting tillbaka på några veckor, ibland dagar. Rätt så orättvist tycker jag!!

Att träna är inte något som jag tycker om att göra. Visst är det skönt efteråt när man går därifrån att det är gjort. men det är ju inte för att jag känner att detta gjorde mig nytta, utan mer för att det är över för denna dag.

Från jobbet till gymmet kan det inte vara mer än 200 meter, men under den vägen jag går kommer jag på 1000 olika saker som gör att jag inte skall träna. Tur man har en bättre självdisciplin, annars hade det varit kört.

Men nu så...

Igår var det dagen D. Jag tränade och idag känns det i kroppen. Klockan är snart 13:00 och den omtalade "träningsvärken" har börjat att visa sig.

Den smyger på sig sakta, men säkert. Man "ojar" sig när man böjer sig ned som en gammal gubbe, och man känner hur musklerna skriker när man lyfter lådor.

Hahaha... Denna pina, denna ljuvliga pina....

/Ghost

Tänk att vissa ord kan få en att bli så glad.
Jag går in på McDonalds här i stan. Skall beställa min mat av en medelålders kvinna, beställer men när jag precis skall betala, så kommer en ung tjej fram och säger att hon kan ta över. "Hur är läget idag då?" frågar hon och jag svarar med ett leende. Samtidigt som jag drar kortet så utbyter vi vanliga hälsningsfraser. Inget mer med det.
När jag sedan skall sätta mig ser jag att jag glömde papper, så jag går för att hämta det. Då står hon där igen och försöker sätta sin tyngd på en ketchuppåse för att få ner den på sin plats. Jag frågar henne om hon behöver hjälp, och hjälper henne få den på plats. Som tack så ville hon bjuda mig på glass. Jag tackade dock nej, för jag vet att jag blir väldigt mätt när jag äter på Mc. "ok, du kan få en glass en annan gång då." säger hon med ett leende. Ja, om du minns mig kan du ju göra det, skrattar jag tillbaka.
Hon tittar mig i ögonen och svarar med ett leende: "dig kommer jag att komma ihåg". Oj...
Snacka om att det blev varmt om kinderna. ;)
Tänk vad vissa ord kan påverka en.
/G

Innan Julen kom var jag ute och tog en promenad för att hitta något till mina anställda. Jag hade inte mycket pengar, för lönen hade inte kommit än. Och eftersom jag visste att det kanske skulle bli svårt att kunna ta sig ut tills tan, så ville jag göra det då. Jag kollade runt i hur många affärer som helst innan jag fann vad jag sökte.
Men i denna affär fick jag syn på en ganska så grotesk knivhållare. Visst, hade jag fått en sådan hade jag nog tyckt den var lite rolig. men jag vet itne riktigt om jag skulle kunna ha den framme. Se ovan!! =)

Juldagen närmar sitt slut nu...
Imorgon är det tillbaks till jobbet, och påbörja "mellandagsdelingen". Förra året var det mer eller mindre en övertalningskampanj att få kunder att välja oss istället för andra butiker.
Man kan ju inte alltid vara billigast och även kunna driva butiken rätt. Så då får man vara väldigt serviceminded istället. Något som dom flesta värdesätter mer än att betala minst.

Julförsäljningen överhuvudtaget har faktiskt varit en väntande sak. Många butiker har haft en riktig usel jul, även de butiker som annars säljer jättebra har gått ner sig ganska rejält. Läste i vår lokala tidning en av dessa butiker, där personen ifråga säger att försäljningen är riktigt bra. Men när man pratar med de anställda, samt lite "inside" info från leverantörer, så vet man att bilden är helt annorlunda. Även dom har haft det rätt dåligt, med tanke på att förra året.

Jag har vissa mål som jag måste nå som BC för en butik. Dessa har varit förvånansvärt svåra att nå de senaste månaderna. Inte nog med att de höjde min budget med 40%, utan min bäste säljare slutade på grund av att han fick ett annat jobberbjudande, som jag faktiskt tyckte han gjorde rätt i att ta. Som hans vän och mentor, så är faktiskt han värd den chansen, och där kunde han växa på ett helt annat sätt än vad han kunde göra hos mig. Visst, en förlust för mig, verkligen. Men hade jag varit i hans sits, så hade jag velat att min BC hade ställt upp för mig på det viset.

Så.. jag gjorde det.

Men jag har nya krafter i min butik nu, de behöver "vakna" upp fortfarande, men jag tror fortfarande på dom. Jag ser hur de verkligen vill sälja och att deras teknik blir bättre och bättre. Jag hoppas bara att de vaknar upp ordentligt snart, för som det är nu går butiken med minus vecka efter vecka, månad efter månad. Kvartals budgeten kan vi numera glömma, så även månadsbudgeten. Men jag ger inte upp än.
Har en strategi som jag håller på att upparbeta inför nya året, och så länge min chef inte ger mig order att avbryta mina ansätllda, så kommer jag att köra min "grej". Detta kan eventuellt få mina "krigare" att blomma upp, eller så kan det få dem att sluta. Men det är en chansning som jag måste ta tyvärr, för situationen är ohållbar, och jag MÅSTE ha någon som pallar för trycket utan att behöva dra ner sig själv och andra när motgångar finns.
Jag har köpt en bok som skall kunna ge mig lite idéer över hur JAG skall ändra min egen personlighet och hur jag skall bli en bättre ledare.
En god vän sa till mig innan julen att jag är för snäll, en bra chef som hörsammar när man behöver någon som lyssnar, men att jag inte är den chef som arbetaren behöver ha för att pressa sig själv.
Den BC som har den personal som verkligen levererar är den som är hård mot de som inte levererar. Han gav mig ett exempel på en nuvarande BC inom den kedjan jag arbetar för. Han går direkt till den säljaren som underpresterar och ifrågasätter varför han/hon inte når sina mål. Och gör personen samma sak hela tiden, så säger han rakt ut till personen ifråga att han/hon kanske skall leta efter något annat att göra.
Jag behöver kanske inte gå hela vägen att bli en sådan BC, men kanske bli mer en BC som tänker mer med hjärnan än med hjärtat. Men skall jag överhuvudtaget bli hårdare, så måste jag ändra hela min personlighet åt det hållet. Annars är det svårt att spela en roll där, och en annan sen.
Det kommer att ta tid, och det kommer att krävas mycket egen vilja och disciplin. Därför skall jag göra detta i samband med att jag påbörjar med min fysiska träning. På det viset skall jag köra en fysisk, men också en mental träning.
Mina mål skall vara indelade i små mål som skall nås, för att sedan leda mig till mitt stora mål. Vilket mitt stora mål är?
Bli bästa butiken, med bästa säljaren igen. Där jag var en gång tidigare.
I was there one's, I will be there again! =)

Så nya året 2008... BRING IT ON!!!
/Ghost

"Driftstörningar i Telias nät"

Klockan 22:30 lade Telias mobila nät ner. något som har fått väldigt stora komplikationer. inte bara för att det itne går att ringa till sina vänner ller familj, utan även larmnumret 112 är körd!

Dett är ju självklart inte bra, speciellt inte när det verkar vara ett ganska så avancerat fel att felet inte har ännu lokaliserats i skrivandets stund.

Man skall ändå säga att Telia har annars väldigt mycket säkerhet och har många gånger räknat ut innan vilka problem kan komma och har lösningar för det mesta. men detta är tydligen ett problem som inte ens de hade kunnat förutse eftersom de inte kunnat hitta det och det är så omfattande.

Man sätller sig frågan om inte det finns en backup utifall att, men det lär väl komma nu om inte annat. Man lär sig av sina misstag säger man, hoppas det gäller även stora företag som Telia.

De skickade dock ut sin mobila enhet för att lokalisera felet direkt när det blev uppmärksammat, vilket är ett starkt jobb. Mitt i natten jobbar dessa stackars människor för att få igång systemet igen.

Läste precis en blogg genom Aftonbladet som kritiserade Telia helt och hållet. att det inte är hållbart osv. Självklart är inte detta br att det har hänt. Speciellt inte när 112 är till och med blockad.

Men vi lever i en värld full med teknologi. En värld där datorer är egentligen det som styr det mesta av trafiken. Nu kommer kylan in och gör saker och ting kallare och i vissa fall känsligare för bristningar osv.

Sådana här saker kan hända, tyvärr. Precis som en mobiltelefon kan sluta fungera, så kan allt teknologiskt bara sluta "leva". Frågan bara är vad är man beredd på? Man skall läöra sig av misstagen dock, så nu hoppas jag Telia lär sig av detta fel, och ser till att det finns en backup OM det skulle hända igen. Även om man skall göra allt för att det inte upprepas.

Så jag säger ändå, Kör hårt Telia! Vi vet att ni gör vad ni kan för att lösa problemet!

/Ghost

Här i Varberg är det grått och kallt. Man önskar att sommaren var här. Anledningen till detta är på grund av kylan.
Om det finns något som verkligen jag kan tycka är jobbigt så är det kylan. Eftersom jag lider av spondatrit, så känns smärtan mer när det är kallt. Mer medicin används, något som jag hatar. Användning av medicin har alltid varit något jag har dragit mig för. Men nu är det tyvärr ett nödvändigt ont.
Jag var gör min läkare idag. En läkare som anses vara den främste inom detta. Jag hade läst i aftonbladet om olika sprutor man kan ta och som skall förbättra eller i vissa fall ta bort problemet. Där fanns även en artikel om Spenshult, som är specialiserade på liknande sjukdomar. Men för att komma dit behövdes en remiss. Tänk om det hade funnits en möjlighet att bli av med detta sk**t...
Eller åtminstone kunna lindra det.
Jag nämnde detta för min läkare. Tyvärr så sa han till mig att de på Spenshult inte kunde erbjuda mig den hjälpen jag begärde, utan det var mer för dom personerna som hade fått spondatrit i ryggen och som hade problem att fungera på grund av det. Så på sätt o vis raserades mina förhoppningar där... När han sa det kändes det som om jag bara tappade luften. Allt kändes bara piss. Jag hade varit hos en person som talade om för mig att jag har en kropp som inte visar några inflammatoriska problem och att förutom smärtan så är kroppen felfri.
Hmm... Det är ju smärtan som ÄR problemet. :-S
När jag gick därifrån kändes det bara sk...
Funderade om jag bara borde acceptera att jag kommer att få leva mitt liv med smärta och medicin... Att det kanske var så jag skulle ha det. Att med tanke på hur fort detta har eskalerat så kommer det förmodligen att bli problem lek tillsammans med min son när han blir äldre, problem att lyfta nästa barn om vi får det, förtids pensionering, och vid äldre dagar rullator eller i värsta fall rullstol...
Mådde piss...
Satte mig på jobbet och tänkte på situationen. Ju mer jag tänkte på det ju mer sur blev jag. Skall jag bara ge upp och låta detta käka upp mig?? TROR INTE DET!
Jag är inte den som brukar ge upp så lätt, jag brukar hitta lösningar på det mesta. Så nu är det att bita ihop, och lösa problemet. Det finns alltid en lösning, brukar jag säga, det gäller bara att finna det.
Så, har jag gett upp? NEJ!
Jag har gett mig f*n på att jag skall vinna detta. Någon som kan ge några uppiggande ord? ;)
/Ghost

Idag fyllde min dotter 12 år. Vi firade henne genom att äta god mat hos farmor. Hemmagjord pizza, och efteråt en god marängtårta. Alltid trevligt att fira när någon fyller år. Speciellt när det är en i familjen. Hmm... Jag gillar tårta. :) Linneas kusin var med också. :) /G.

Idag är det vackert väder igen. I solen känns det som om det vore sommar. Men vinden är lite frisk. Man får väl njuta så mycket det går, för någon riktig sommar har det ju inte varit direkt. Och den lär ju inte komma nu, löven har börjat gulna, vilket betyder HÖST! Hmm...
Nåja, man skall inte klaga, det är skönt nu i alla fall. Lite varstans stannar folk upp, vänder ansiktet om himlen, och låter solens strålar bränna ansiktet för en stund, innan de fortsätter sin promenad. Trevligt och se... :) /G

Har precis ätit. Tittade igenom lite bilder i mobilen och hittade den här bilden. Det ser så rogivande ut. Tänk att ha hennes plats. Man blir matad, folk klappar, gosar och leker med en. Man kan totalt ignorera alla man inte känner för att umgås med genom att gå o lägga sig någonstans. Lite avis kan man nog vara. ;)
Hmm... Snacka om att det lät negativt. :-o
Nä, å andra sidan är jag glad över det jag har. En underbar familj, som ger mig mer kärlek än någon kan ge mig. Jag har en underbar fru, en son på 3 månader som gillar att ligga hos mig i en kvart, sen är det mamma som gäller igen. Inget konstigt med det faktiskt, jag har ju dock allt inte maten. ;)
Men framför allt, så har jag en dotter som verkligen är min ögonsten. Hon ger mig kramar, pussar och låter mig få veta vilken bra pappa jag är. Oj, jag blev nästan sentimental här. :$ Så... När allt kommer omkring, så är jag en lycklig man ändå. Hoppas du som läser detta har det lika bra som jag. :-D /G.