Ja, då har man gått på det igen.

Att träna är idag många gånger ett sätt för att bygga upp kroppen, och vad jag har märkt ibland ett sätt att hävda sig mot sina medmänniskor.

"Så vad skall du göra idag då?"

"Nä, jag skall träna sen, men jag skall ta det lite lugnt. Lyfte lite mycket sist och jag har lite ont i armen." ... eller dylikt.

Man hör vilka som är rutinerade träningsmänniskor (finns det ett sådant ord?) och vilka som inte är det. De som tränar mycket och håller alltid igång stannar för det mesta vid "skall träna sen", medans de som inte är rutinerade lägger alltid till att de skall "ta det lugnt" för att man har "lyft lite mycket" eller något liknande. alltså de har något som man alltid skyller på.

Det var lite av ETT ANTAL sådan samtal man hörde under gårdagen när man för första gången på över ett halvår tar dom omotiverade stegen in i gymmet i stan.

Nästa fråga är automatiskt, är jag likadan? Förmodligen så är jag det, även om jag inte kan minnas att jag brukar skylla på något, utan kör för fulla muggar när jag tränar.

Vaknade idag med lite stel kropp. Det tar ju ett tag för kroppen att "ställa om sig" från lat mode till tränings mode. Och ju mer dagen fortlider och kvällen närmar sig, så vet man att kroppen kommer att skrika mer och mer av den pina som brukar komma när man har tränat efter ett större uppehåll.

Egentligen, vad konstigt, eller kanske inte... Men vad synd att det är så att, det tar ett bra tag/tid att bygga upp en kropp, men det tar f*n i mig inte lång tid för kroppen att "förfalla" från det.

Du tränar i månader för att gå ner i vikt, samt bygga upp muskler istället för fettet. men slutar du att träna, så är allting tillbaka på några veckor, ibland dagar. Rätt så orättvist tycker jag!!

Att träna är inte något som jag tycker om att göra. Visst är det skönt efteråt när man går därifrån att det är gjort. men det är ju inte för att jag känner att detta gjorde mig nytta, utan mer för att det är över för denna dag.

Från jobbet till gymmet kan det inte vara mer än 200 meter, men under den vägen jag går kommer jag på 1000 olika saker som gör att jag inte skall träna. Tur man har en bättre självdisciplin, annars hade det varit kört.

Men nu så...

Igår var det dagen D. Jag tränade och idag känns det i kroppen. Klockan är snart 13:00 och den omtalade "träningsvärken" har börjat att visa sig.

Den smyger på sig sakta, men säkert. Man "ojar" sig när man böjer sig ned som en gammal gubbe, och man känner hur musklerna skriker när man lyfter lådor.

Hahaha... Denna pina, denna ljuvliga pina....

/Ghost

Tänk att vissa ord kan få en att bli så glad.
Jag går in på McDonalds här i stan. Skall beställa min mat av en medelålders kvinna, beställer men när jag precis skall betala, så kommer en ung tjej fram och säger att hon kan ta över. "Hur är läget idag då?" frågar hon och jag svarar med ett leende. Samtidigt som jag drar kortet så utbyter vi vanliga hälsningsfraser. Inget mer med det.
När jag sedan skall sätta mig ser jag att jag glömde papper, så jag går för att hämta det. Då står hon där igen och försöker sätta sin tyngd på en ketchuppåse för att få ner den på sin plats. Jag frågar henne om hon behöver hjälp, och hjälper henne få den på plats. Som tack så ville hon bjuda mig på glass. Jag tackade dock nej, för jag vet att jag blir väldigt mätt när jag äter på Mc. "ok, du kan få en glass en annan gång då." säger hon med ett leende. Ja, om du minns mig kan du ju göra det, skrattar jag tillbaka.
Hon tittar mig i ögonen och svarar med ett leende: "dig kommer jag att komma ihåg". Oj...
Snacka om att det blev varmt om kinderna. ;)
Tänk vad vissa ord kan påverka en.
/G