"Driftstörningar i Telias nät"

Klockan 22:30 lade Telias mobila nät ner. något som har fått väldigt stora komplikationer. inte bara för att det itne går att ringa till sina vänner ller familj, utan även larmnumret 112 är körd!

Dett är ju självklart inte bra, speciellt inte när det verkar vara ett ganska så avancerat fel att felet inte har ännu lokaliserats i skrivandets stund.

Man skall ändå säga att Telia har annars väldigt mycket säkerhet och har många gånger räknat ut innan vilka problem kan komma och har lösningar för det mesta. men detta är tydligen ett problem som inte ens de hade kunnat förutse eftersom de inte kunnat hitta det och det är så omfattande.

Man sätller sig frågan om inte det finns en backup utifall att, men det lär väl komma nu om inte annat. Man lär sig av sina misstag säger man, hoppas det gäller även stora företag som Telia.

De skickade dock ut sin mobila enhet för att lokalisera felet direkt när det blev uppmärksammat, vilket är ett starkt jobb. Mitt i natten jobbar dessa stackars människor för att få igång systemet igen.

Läste precis en blogg genom Aftonbladet som kritiserade Telia helt och hållet. att det inte är hållbart osv. Självklart är inte detta br att det har hänt. Speciellt inte när 112 är till och med blockad.

Men vi lever i en värld full med teknologi. En värld där datorer är egentligen det som styr det mesta av trafiken. Nu kommer kylan in och gör saker och ting kallare och i vissa fall känsligare för bristningar osv.

Sådana här saker kan hända, tyvärr. Precis som en mobiltelefon kan sluta fungera, så kan allt teknologiskt bara sluta "leva". Frågan bara är vad är man beredd på? Man skall läöra sig av misstagen dock, så nu hoppas jag Telia lär sig av detta fel, och ser till att det finns en backup OM det skulle hända igen. Även om man skall göra allt för att det inte upprepas.

Så jag säger ändå, Kör hårt Telia! Vi vet att ni gör vad ni kan för att lösa problemet!

/Ghost

Här i Varberg är det grått och kallt. Man önskar att sommaren var här. Anledningen till detta är på grund av kylan.
Om det finns något som verkligen jag kan tycka är jobbigt så är det kylan. Eftersom jag lider av spondatrit, så känns smärtan mer när det är kallt. Mer medicin används, något som jag hatar. Användning av medicin har alltid varit något jag har dragit mig för. Men nu är det tyvärr ett nödvändigt ont.
Jag var gör min läkare idag. En läkare som anses vara den främste inom detta. Jag hade läst i aftonbladet om olika sprutor man kan ta och som skall förbättra eller i vissa fall ta bort problemet. Där fanns även en artikel om Spenshult, som är specialiserade på liknande sjukdomar. Men för att komma dit behövdes en remiss. Tänk om det hade funnits en möjlighet att bli av med detta sk**t...
Eller åtminstone kunna lindra det.
Jag nämnde detta för min läkare. Tyvärr så sa han till mig att de på Spenshult inte kunde erbjuda mig den hjälpen jag begärde, utan det var mer för dom personerna som hade fått spondatrit i ryggen och som hade problem att fungera på grund av det. Så på sätt o vis raserades mina förhoppningar där... När han sa det kändes det som om jag bara tappade luften. Allt kändes bara piss. Jag hade varit hos en person som talade om för mig att jag har en kropp som inte visar några inflammatoriska problem och att förutom smärtan så är kroppen felfri.
Hmm... Det är ju smärtan som ÄR problemet. :-S
När jag gick därifrån kändes det bara sk...
Funderade om jag bara borde acceptera att jag kommer att få leva mitt liv med smärta och medicin... Att det kanske var så jag skulle ha det. Att med tanke på hur fort detta har eskalerat så kommer det förmodligen att bli problem lek tillsammans med min son när han blir äldre, problem att lyfta nästa barn om vi får det, förtids pensionering, och vid äldre dagar rullator eller i värsta fall rullstol...
Mådde piss...
Satte mig på jobbet och tänkte på situationen. Ju mer jag tänkte på det ju mer sur blev jag. Skall jag bara ge upp och låta detta käka upp mig?? TROR INTE DET!
Jag är inte den som brukar ge upp så lätt, jag brukar hitta lösningar på det mesta. Så nu är det att bita ihop, och lösa problemet. Det finns alltid en lösning, brukar jag säga, det gäller bara att finna det.
Så, har jag gett upp? NEJ!
Jag har gett mig f*n på att jag skall vinna detta. Någon som kan ge några uppiggande ord? ;)
/Ghost

Idag fyllde min dotter 12 år. Vi firade henne genom att äta god mat hos farmor. Hemmagjord pizza, och efteråt en god marängtårta. Alltid trevligt att fira när någon fyller år. Speciellt när det är en i familjen. Hmm... Jag gillar tårta. :) Linneas kusin var med också. :) /G.