Nedräkningen är igång!

Det har den i och för sig varit ganska länge, men nu är det faktiskt riktigt spännande. Nästa fredag (29:e Juni) är egentligen dend agen som barnmorskan har satt som dagen då bebisen kommer. Å andra sidan, så var det första datumet som var sagt, den 4:e Juli. Dagen då USA firar sin nationaldag.

Jag har bekanta som bor i USA och som firar denna dag, och de har faktiskt "beställt" barnet till den 4:e... hahaha...

Nåja, vi får väl se vad som händer och NÄR det händer. Det är ju inte så att VI kan bestämma när barnet kommer ut, det bestämmer den själv än så länge. men väntar den för länge, så blir det till att "vräka". ;-)

Gias mage har växt till en storlek jag inte kunde tro var möjligt att ha och ändå kunna gå upprätt. Det ser ut som den bryter mot naturens lagar. Som om gravitationen verkligen försöker få grepp om den utan att lyckas.

Jag satte upp en sida med bilder igår i hemsidan. Kolla gärna på dom, de ligger under länken "Foto". Adressen för er som kommer utifrån är www.gomez.se.

Jobbet...

Imorgon börjar sista veckan innan semestern. Vi tog förra veckans budget och vi har även tagit månadsbudget. Nu är vårt nästa mål KVARTALSBUDGET!! =)

Om inte min kollega blir utsett till månadens säljare igen, så vet jag inte vad som krävs mer. ;-)

Jag måste säga att jag är VÄLDIGT stolt över min kollega! Han visar gång på gång vilken grym säljare han är, vilka möjligheter han har att övertala människor. Vilka möjligheter att komma till avslut.

När det gäller försäljning så är han DEN bäste jag har varit med om.

Jag fick en fråga en gång utav en bekant.

Han frågade om det inte var så att det krävs en bra säljare för att vara butikschef?

Självklart måste den som är butikschef vara en bra säljare, annars kan han/hon inte motivera den andre säljaren att prestera bättre och bättre. Men för det måste inte en BC vara den BÄSTE säljaren!

En BC måste vara den personen som strukturerar upp och håller i tyglarna i butiken. Han/hon måste ha kontroll i butiken, samt ha arbetare under sig som verkligen gör vad som sägs för att få det att fungera.

En säljare skall i enlighet till heriarkin i butiken göra som han/hon blir tillsagd utav BC, men också vara den som kan med egna beslut få butiken att fungera bättre. Men framför allt, så skall säljaren SÄLJA, med andra ord, vara den som drar in det mesta av pengarna till butiken.

Att jag skulle kunna behöva en person till i butiken, det hade jag verkligen behövt många gånger. Men med den ekonomin som finns, så har vi inte den försäljningen så att det skulle kunna täcka en person till. Men, fy skam den som ger sig!

Jag har inte gett upp hoppet att någon gång kunna anställa en person till på heltid, det hade varit grymt bra! =)

Nu skall jag lägga mig, måste vara utvilad inför morgondagen. Imorgon skall jag sälja som en gris! Hela veckan skall jag göra vad jag kan för att vi skall ta kvartalsbudget. Vem vet, då kanske det blir en bonus! =))))

Godnatt till er alla därute!

Sov gott!

/Ghost

FATTAR DU ATT JAG SKALL BLI PAPPA IGEN?!?!?!

Hahaha....

Ja, det kan faktiskt vara lite svårt att tro ibland. Man måste titta på sin frus mage för att bli påmind över att dagen D närmar sig. Dagen då man ännu en gång skall känna den glädjen som bara en nybliven Pappa kan känna.

Kvinnan känner självklart också stoltheten och glädjen över att bli mamma. Men man måste dock allt tänka på en sak. Hon har burit på barnet i nio månader. Haft möjligheten att känna barnet röra sig i stort sett varje dag, har känt hur det har sparkat, hur det har haft hicka...

Men pappan, han har bara kunnat känna utifrån, på magen. Och inte hela tiden. På det viset är ju faktiskt pappan utesluten från "det där speciella" som kvinnor får uppleva när de bär på ett barn.

Så när barnet är på väg ut, så kan det nog vara många gånger pappan som är  mer nervös, mer uppjagad än vad mamman är. Han kan ju inte veta HUR ont det gör, och på det viset känner han sig rätt maktlös.

Men om det är någon som är stolt, så är det han. Vänta bara när barnet och mamman kommer hem. Visst, mamman är faktiskt den som egentligen tar över den första tiden med, men en riktig far "tar för sig" av det goda med. Han går stolt med vagnen, det är som om man äger stan när man går. Man tycker att alla tittar på en (även om det kanske inte är så). När man träffar någon man känner vill man gärna visa upp sitt barn, och ja, vid det tillfället är det faktiskt HANS barn.

Det är en rolig grej faktiskt har man märkt. När man har träffat vänner som precis har blivit fädrar, så berättar de om förlossningen som om det är dom som har gjort allt.

"A, jag höll hennes hand hela tiden."" Ja, det var jobbigt värre att stå där och inte kunna göra något."

Och när det frågas om frugan, så är svaret ganska snabb.

"Jo, det gick väl bra. Lite kämpigt, men det klarar ju hon. Jo, som jag sa, jag tänkte ju då att jag..." Och så är han igång igen och berätta om SIN historia. Hahaha... Jag tror att alla pappor är likadana, tror faktiskt att mammorna också är sådana när de skall berätta om händelseförloppet.

Jag kan nog inte säga att jag är annorlunda. Nu minns jag inte hur jag var när min dotter, som nu skall fylla 12 år föddes. Men det skulle nog förvåna mig om inte jag var likadan.

Jag räknar dagarna. Varenda gång min mobil ringer så kollar jag vem det är. Jag bara väntar på den dagen då det står antingen "Hemmet" eller min frus namn och jag svarar och de magiska orden hörs från mobilens högtalare: "Jag tror det är dags nu älskling".

Herre min gud säger jag bara!! Står jag med en kund, så lär jag bara mer eller mindre säga HEJ DÅ, sen är jag borta på 2 röda!

Allt är klart utifall att. Min extra anställda är i standby, min ordinarie är också i standby. Min styvfar är i standby för att hämta min dotter om det är dags när hon är hos oss (Hon är hos oss varannan vecka). Allt är packat.

Tja, nu är det bara att vänta... och det sägs ju att inget är som väntans tider. =)

MEN JAG VILL INTE VÄNTA LÄNGRE!!

*ASG*

Men, tyvärr så får man inte alltid som man själv vill.

Barnet är beräknat till den 29:e Juni. Men vissa indikationer har föreslagit datumet 4:e Juli, så vad som blir rätt, det får vi se.

Nu är det dags för sängen.

Godnatt och sov gott... Vem vet, det kanske händer saker inatt... ;-)

/Ghost