Men det var dock nära att det gick åt fanders!

Idag hämtade jag upp min nya bil. Och som jag skrev innan, så blev det en Audi. Dessa underbara tyska bilarna har vunnit mitt hjärta efter den krocken. Min styvfar säger att Volvo är bäst, och att många i familjen har Volvo, men det är bara jag som blir "utbölingen" med min Audi. Hehehe...  AJ LÖÖÖÖV MIN AUDI!! ;-)

Resan till Lidköping, där bilen stod, var lite nervöst. Jag visste inte vad jag skulle känna, eller vad jag skulle förvänta mig. Det tog ett gäng timmar att nå dit, men vi stannade på vägen för att fika och ta nummer 1 pauser. :)

När vi äntligen nådde dit, så var det lunch stängt. Typiskt!

Men jag såg bilen och gick för att syna den utifrån.

Ja, det var kärlek i första ögonkastet faktiskt. När säljaren äntligen kom fick vi provköra den. Jag satte mig bakom ratten och kände direkt en viss nervositet, men inte så mycket som jag trodde det skulle vara. Vilket var bra.

Vi körde iväg en bit, men bara runtomkring. Mer för att prova på bilen lite grann. För att göra historien kort, så ja, jag köpte bilen. Det är den som är på bilden. :)

Resan hem trodde jag skulle i så fall bli en baggis. Men där hade jag helt fel. Så länge jag var i stan, var det inga problem. Men så fort vi kom ut på stora vägen, började jag bli kallsvettig, handsvetten kom och jag jag kände en kraftig nervositet.

Och till råga på allt så började det SPÖREGNA, riktigt mycket! På en väg där 90 är tillåtet, sänkte jag farten till 60km/h. Väldigt många bilar körde om mig, det var rätt pinsamt när man tänker efter. Men just då tänkte jag inte ens på det.

En stor klump i magen hade kommit. Kändes som om jag hade en stor stenbumling i magen. Svetten rann, och rädslan över vattenplaning gjorde sig påmind. Tankar och minnen återkom från krocken, och min ögon tårades till och med... Jag kunde inte fatta att jag kände som jag gjorde. jag försökte till och med att intala mig själv att jag var löjlig, dum, ja, rent utav patetisk som reagerade som jag gjorde. Jag var på den fina gränsen mellan panik och kontroll. Flera gånger tänkte jag köra åt sidan och stanna upp bilen och på det viset kanske vänta ut regnet.

Men jag visste, att om jag stannade nu, så skulle jag få problem att i framtiden köra när det regnar. Istället tvingade jag mig att fortsätta köra.

Efter ett tag slutade det regna och det duggade bara. Men under den intensiva regnperioden så kände jag flera gånger hur bilen "bromsades" av vattnet, och varje gång trodde jag att jag skulle få vattenplaning och att bilen skulle köra av vägen. Men det gjorde den inte...

3 eller 4 stopp fick vi göra på vägen hem. Mycket för att få luft och toalettpauser eftersom jag spände mig så mycket.

jag har nu ont i nacken, ryggen och min handled är urkass. Förmodligen för att jag klämde runt ratten så hårt.

Men nu har jag lyckats med det. För de som inte har råkat ut för en sådan här olycka, där din familj har varit med, dina barn, din fru. Ni kan inte riktigt förstå de känslor som är involverade i mitt liv just nu. Jag säger detta för att jag vet att jag kunde aldrig förstå det innan det hände mig.

Detta är inget jag önskar för någon. För det är en fruktansvärd skuld att bära, men man måste lära sig att leva med det, och samtidigt lära sig utav det. Någon gång i framtiden kanske jag kan sluta känna så, men som det är nu, så går det inte.

I vilket fall som helst. Tisdagen var den dagen jag verkligen tog ett stort steg för mig själv. jag övervann den rädslan jag misttänkte att jag skulle ha, att sätta mig bakom ratten. Kampen är inte helt vunnen än, det är en bit kvar att gå. Men nu vet jag att jag klarar det, och det är en vinst bara det, eller hur? =)

Så... Wish me luck!

För mig gäller verkligen dom orden: Veni, Vidi, Vici...

/Ghost

 

Hotll

19 augusti 2008 20:58

Vill bara säga att jag tycker att bilen du köpt var väldigt fin. Håller med dig om att Audi är bra bilar. Har själv voltat med en gammal Audi 100 och klarade mig faktiskt ganska oskadd. Lycka till med bilkörnadet. Det kommer förhoppningsvis snart att kännas bättre igen att sitta bakom ratten.

http://daysofmylife.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Laddning pågår... Man ser ett ljus i tunneln. Faktiskt så är det så att dagarna blir lättare och lättare att ta sig igenom. Efter att ha mått dåligt sedan Juli 2012, så har man bärjat se sig omkring och upptäckt en helt ny värld. En värld där man s...

Känslan när man ska hälsa på barnen och man får sitta och vänta utanför sitt fd hem för de har inte kommit hem än... Inget konstigt i det egentligen. Men det känns konstigt iaf. Man tittar på dörren man en gång haft nyckel till. Men man väntar i tr...

Idag är det bara en sån dag... Under hela helgen har det mer eller mindre varit tungt. Man har tänkt mycket och känt mycket. Man gjorde ett försök till att få upp humöret genom att gå ut på fredagen med kompisar, men gick hem igen efter ca 2 timm...

HURRA HURRA HURRA HURRA! Idag har vi firat 4 åringen! Hon blir så glad över allt hon får och visar det så extremt mycket. Alla gillar väl att få saker, men hon visar det verkligen! och idag när hon fick vara i centrum, då allas uppmärksamhet rikt...

Det var länge sedan man bloggade... När man tittar på gamla bloggningar här inser man att den bara har stått och tagit plats på en server... var den nu är. Men som med en gammal bok, så finns den iaf där och väntar. Väntar till den dag då jag beh...