Här i Varberg är det grått och kallt. Man önskar att sommaren var här. Anledningen till detta är på grund av kylan.
Om det finns något som verkligen jag kan tycka är jobbigt så är det kylan. Eftersom jag lider av spondatrit, så känns smärtan mer när det är kallt. Mer medicin används, något som jag hatar. Användning av medicin har alltid varit något jag har dragit mig för. Men nu är det tyvärr ett nödvändigt ont.
Jag var gör min läkare idag. En läkare som anses vara den främste inom detta. Jag hade läst i aftonbladet om olika sprutor man kan ta och som skall förbättra eller i vissa fall ta bort problemet. Där fanns även en artikel om Spenshult, som är specialiserade på liknande sjukdomar. Men för att komma dit behövdes en remiss. Tänk om det hade funnits en möjlighet att bli av med detta sk**t...
Eller åtminstone kunna lindra det.
Jag nämnde detta för min läkare. Tyvärr så sa han till mig att de på Spenshult inte kunde erbjuda mig den hjälpen jag begärde, utan det var mer för dom personerna som hade fått spondatrit i ryggen och som hade problem att fungera på grund av det. Så på sätt o vis raserades mina förhoppningar där... När han sa det kändes det som om jag bara tappade luften. Allt kändes bara piss. Jag hade varit hos en person som talade om för mig att jag har en kropp som inte visar några inflammatoriska problem och att förutom smärtan så är kroppen felfri.
Hmm... Det är ju smärtan som ÄR problemet. :-S
När jag gick därifrån kändes det bara sk...
Funderade om jag bara borde acceptera att jag kommer att få leva mitt liv med smärta och medicin... Att det kanske var så jag skulle ha det. Att med tanke på hur fort detta har eskalerat så kommer det förmodligen att bli problem lek tillsammans med min son när han blir äldre, problem att lyfta nästa barn om vi får det, förtids pensionering, och vid äldre dagar rullator eller i värsta fall rullstol...
Mådde piss...
Satte mig på jobbet och tänkte på situationen. Ju mer jag tänkte på det ju mer sur blev jag. Skall jag bara ge upp och låta detta käka upp mig?? TROR INTE DET!
Jag är inte den som brukar ge upp så lätt, jag brukar hitta lösningar på det mesta. Så nu är det att bita ihop, och lösa problemet. Det finns alltid en lösning, brukar jag säga, det gäller bara att finna det.
Så, har jag gett upp? NEJ!
Jag har gett mig f*n på att jag skall vinna detta. Någon som kan ge några uppiggande ord? ;)
/Ghost

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Laddning pågår... Man ser ett ljus i tunneln. Faktiskt så är det så att dagarna blir lättare och lättare att ta sig igenom. Efter att ha mått dåligt sedan Juli 2012, så har man bärjat se sig omkring och upptäckt en helt ny värld. En värld där man s...

Känslan när man ska hälsa på barnen och man får sitta och vänta utanför sitt fd hem för de har inte kommit hem än... Inget konstigt i det egentligen. Men det känns konstigt iaf. Man tittar på dörren man en gång haft nyckel till. Men man väntar i tr...

Idag är det bara en sån dag... Under hela helgen har det mer eller mindre varit tungt. Man har tänkt mycket och känt mycket. Man gjorde ett försök till att få upp humöret genom att gå ut på fredagen med kompisar, men gick hem igen efter ca 2 timm...

HURRA HURRA HURRA HURRA! Idag har vi firat 4 åringen! Hon blir så glad över allt hon får och visar det så extremt mycket. Alla gillar väl att få saker, men hon visar det verkligen! och idag när hon fick vara i centrum, då allas uppmärksamhet rikt...

Det var länge sedan man bloggade... När man tittar på gamla bloggningar här inser man att den bara har stått och tagit plats på en server... var den nu är. Men som med en gammal bok, så finns den iaf där och väntar. Väntar till den dag då jag beh...