Tänkte att jag skulle testa att mms blogga! :) \Ghost

SOm butikschef måste man ibland jobba tider som man kanske inte hade gjort om man var "vanlig" arbetare. Detta har man under många tillfällen uppmärksammat.

Man har en en tanke, ett mål att ha en butik som skall utmärka sig bland andra på ett eller annat sätt. Jag har sedan start försökt strukturera upp min butik till att vara en 100%:ig butik med rutiner och inga fel. Något som är nästintill omöjligt om man skall vara realistisk.

Men jag ger itne upp, jag kämpar på. men detta visar sig ibland vara arbetsam. Arbetstider kan ibland bli väldigt långa, tidiga morgnar och sedan sena kvällar i butiken efter stängningsdags.

Jag tar ju ut dom som ledig tid när jag kan, men det är sällan man kan göra det utan att det drabbar min ende heltidsanställde, och skulle jag ta in en extra för att jag skall kunna gå hem tidigare, så kostar det butiken alldeles för mycket. Dilemma...

;-)

Men, men... Jag deppar inte, jag kämpar på. Men jag måste nog erkänna att på sommaren vill jag inget hellre än att staden slutar ha öppet längre på torsdagar. Idag har jag inte haft någon lunch, jag sprang ner till fiket u nedre plan och köpte en fralla och en cola flaska som jag slängde i mig och sedan ut i butiken igen. Så min arbetstid effektivt har varit från 9:00 till 22:00 idag.... liiiite segt.. ;-)

Ryggen börjar kännas efter att ha stått i så många timmar och fötterna värker lite grann. Men det man inte dör av härdas man utav, eller hur? Hahaha... yea right!

----------------------------------------------------------------------------------------

Min son växer och växer. Redan 4 cm extra är han nu sedan födseln den 4/7. Snacka om att växa mycket och fort!! Han blir tyngre och tyngre med, något som man har märkt, så jag får börja träna ryggen ganska ordentligt igen.

Min dotter visar dagligen att hon är en storasyster, vilket gör mig stolt som far. Det visar att hon känner ansvar gentemot sin bror, något som hon verkligen kommer att ha användning för senare under livet. Och som stolt far till två barn varav en skall fylla 12 år i år så kan jag bara säga att jag är nöjd. =)

Att en liten tjej kan bli så stor så snabbt! För en och en halv månad sedan var hon lilla dottern, idag är hon storasystern som är på väg in i tonårstiden! Kan en far känna sig mer stolt?? Tror inte det.

Min dotter, min ögonsten... snacka om att mitt liv hade varit fattigt utan dig! Jag älskar dig enormt mycket!

/Ghost

Japp!

Äntligen har dagen D kommit, den har faktiskt passerat med några dagar.

Det blev en liten son, en son som har varit efterlängtad så länge nu. Han har som ni ser på bilden mycket hår och är nog det sötaste jag sett på länge!

Nu kanske några ställer frågan över hur det känns nu. Jag kan helt ärligt säga att det har varit en av mina lyckligaste dagar i mitt liv. Visst har jag haft en del stora och goa dagar i mitt liv, men vissa dagar har haft det där lilla extra. Då är ju självklart nästa fråga, vilka dagar var det?

Dagen då min dotter föddes var exempelvis en sådan dag. Det var en dag då jag trodde att jag var i himmelriket.

En annan sådan dag var den dagen då min dåvarande flickvän (numera min fru) sa ja när jag frågade om hon ville bli min fru.

Nästa dag är när hon står vid altaret och säger ordet ja igen...ojoj.. det är så att man blir sentimental. Jag har sedan jag var yngre hört en låt som jag alltid har tyckt var en underbar låt. "Unchained Melody", en låt som numera är en del utav vårt bröllop.

Och den senaste dagen som var helt underbar är ju då den 4:e Juli 2007, den dagen då min lille son Neo kom till världen.

Förlossningen...

Utan att gå in på detaljer så kan jag berätta att allt gick som det skulle tills slutet började närma sig. När den sista cm skulle öppna sig så ville det inte riktigt som vi ville, vilket resulterade i kejsarsnitt. Men klockan 3.53 natten mellan den 3:e och 4.e Juli föddes lille Neo till världen! Vägde 4030g och var 52 cm lång. En maffig liten krabat!

Att det kom något i mina ögon som fick dom att tåra sig och min underläpp att vibrera var ju självklart bara tillfälligheter... ;-)

Talet försvann för mig och det var svårt att överhuvudtaget få fram ett ljud från min mun. När de får ut honom är det första jag ser är att det är en son, mitt hjärta stannade nog helt för några sekunder. Min mage knöt sig, hela min syn blev suddig och jag hade svårt att fokusera blicken på grund av all vätska som var i vägen.

För en sekund försvann min fru från mina tankar om jag skall vara helt ärlig, men bara för en sekund.

"Vi skall bara suga ut all vätska från barnet, så kommer vi med det senare." sa barnmorskan till mig när de hade tagit ut honom. Han var alldeles blå och hade skrikit ut en gång för att komma igång med andningen.

Efter att de hade tagit ut vätskan ur andningvägarna lade de neo på Gias bröstkorg för att hon skulle få se honom. Hon hade lite svårt att koncentrera sig såg jag, vilket inte är konstigt eftersom de höll på gräva i henne samtidigt för att få ut både moderkakan och även sy ihop henne.

Barnmorskan och sköterskorna runtomkring klappade mig på axeln och klappade mig även på kinden och gratulerade mig samtidigt som de skrattade åt att mina tårar rann. En av sköterskorna la till och med armen om mig och sa "grattis farsan". Ett ord som jag aldrig blir trött på att höra... "Farsan".

Jag är stolt över min fru, men jag har aldrig varit så stolt över henne som jag var då. Hon kämpade som hon aldrig kämpat förr!

Som man så är man dock allt utlämnad till känslor som maktlöshet, svaghet, nervositet, ledsamhet... Allt detta på grund av att man ser sin kvinna ligga där i smärtor som man inte ens kan föreställa sig och så kan man inte göra något åt det! Jag tänkte mer än en gång att om jag kunde, så skulle jag ta över smärtan för henne för att bespara henne den pinan. Den hade förmodligen tagit kål på mig, men jag hade gjort det utan att blinka. För så länge hon hade ont, så hade jag lika ont, men i själen. Det var inte bara en gång som jag hade kunnat fälla tårar för den maktlöshet jag kände då, något jag har svårt för att göra, men då var man faktiskt på gränsen flera gånger.

Att inte kunna göra något när ens kvinna ligger med smärtor är svårt. I vanliga fall då jag vet att om hon skall lyfta eller göra något som kan göra ont, så brukar jag göra det, även om det är jag som får ont. Men denna gång kunde jag inte göra det.

Så här i efterhand kan jag ju säga att jag gjorde allt jag KUNDE göra, men detta räckte inte just då. Idag säger min fru att jag var en ovärderlig hjälp, och att jag verkligen hjälpte henne. Detta känns underbart att höra, men just då ville man göra mer utan att kunna gör det. Det är maktlöshet...

Men nu har han fötts! Min son...

Hela den kampen har absolut inte varit förgäves, det resulterade i något helt underbart.

Nu skall jag ta mig en liten fika, och sedan gå o lägga mig. För hur underbar han är, så har han faktiskt hållit mig vaken inatt. Sömn på 1,5 timma är inte mycket sömn... ;-)

För att citera "Shan The Man"...

Todelooo...

/Ghost

Nedräkningen är igång!

Det har den i och för sig varit ganska länge, men nu är det faktiskt riktigt spännande. Nästa fredag (29:e Juni) är egentligen dend agen som barnmorskan har satt som dagen då bebisen kommer. Å andra sidan, så var det första datumet som var sagt, den 4:e Juli. Dagen då USA firar sin nationaldag.

Jag har bekanta som bor i USA och som firar denna dag, och de har faktiskt "beställt" barnet till den 4:e... hahaha...

Nåja, vi får väl se vad som händer och NÄR det händer. Det är ju inte så att VI kan bestämma när barnet kommer ut, det bestämmer den själv än så länge. men väntar den för länge, så blir det till att "vräka". ;-)

Gias mage har växt till en storlek jag inte kunde tro var möjligt att ha och ändå kunna gå upprätt. Det ser ut som den bryter mot naturens lagar. Som om gravitationen verkligen försöker få grepp om den utan att lyckas.

Jag satte upp en sida med bilder igår i hemsidan. Kolla gärna på dom, de ligger under länken "Foto". Adressen för er som kommer utifrån är www.gomez.se.

Jobbet...

Imorgon börjar sista veckan innan semestern. Vi tog förra veckans budget och vi har även tagit månadsbudget. Nu är vårt nästa mål KVARTALSBUDGET!! =)

Om inte min kollega blir utsett till månadens säljare igen, så vet jag inte vad som krävs mer. ;-)

Jag måste säga att jag är VÄLDIGT stolt över min kollega! Han visar gång på gång vilken grym säljare han är, vilka möjligheter han har att övertala människor. Vilka möjligheter att komma till avslut.

När det gäller försäljning så är han DEN bäste jag har varit med om.

Jag fick en fråga en gång utav en bekant.

Han frågade om det inte var så att det krävs en bra säljare för att vara butikschef?

Självklart måste den som är butikschef vara en bra säljare, annars kan han/hon inte motivera den andre säljaren att prestera bättre och bättre. Men för det måste inte en BC vara den BÄSTE säljaren!

En BC måste vara den personen som strukturerar upp och håller i tyglarna i butiken. Han/hon måste ha kontroll i butiken, samt ha arbetare under sig som verkligen gör vad som sägs för att få det att fungera.

En säljare skall i enlighet till heriarkin i butiken göra som han/hon blir tillsagd utav BC, men också vara den som kan med egna beslut få butiken att fungera bättre. Men framför allt, så skall säljaren SÄLJA, med andra ord, vara den som drar in det mesta av pengarna till butiken.

Att jag skulle kunna behöva en person till i butiken, det hade jag verkligen behövt många gånger. Men med den ekonomin som finns, så har vi inte den försäljningen så att det skulle kunna täcka en person till. Men, fy skam den som ger sig!

Jag har inte gett upp hoppet att någon gång kunna anställa en person till på heltid, det hade varit grymt bra! =)

Nu skall jag lägga mig, måste vara utvilad inför morgondagen. Imorgon skall jag sälja som en gris! Hela veckan skall jag göra vad jag kan för att vi skall ta kvartalsbudget. Vem vet, då kanske det blir en bonus! =))))

Godnatt till er alla därute!

Sov gott!

/Ghost

FATTAR DU ATT JAG SKALL BLI PAPPA IGEN?!?!?!

Hahaha....

Ja, det kan faktiskt vara lite svårt att tro ibland. Man måste titta på sin frus mage för att bli påmind över att dagen D närmar sig. Dagen då man ännu en gång skall känna den glädjen som bara en nybliven Pappa kan känna.

Kvinnan känner självklart också stoltheten och glädjen över att bli mamma. Men man måste dock allt tänka på en sak. Hon har burit på barnet i nio månader. Haft möjligheten att känna barnet röra sig i stort sett varje dag, har känt hur det har sparkat, hur det har haft hicka...

Men pappan, han har bara kunnat känna utifrån, på magen. Och inte hela tiden. På det viset är ju faktiskt pappan utesluten från "det där speciella" som kvinnor får uppleva när de bär på ett barn.

Så när barnet är på väg ut, så kan det nog vara många gånger pappan som är  mer nervös, mer uppjagad än vad mamman är. Han kan ju inte veta HUR ont det gör, och på det viset känner han sig rätt maktlös.

Men om det är någon som är stolt, så är det han. Vänta bara när barnet och mamman kommer hem. Visst, mamman är faktiskt den som egentligen tar över den första tiden med, men en riktig far "tar för sig" av det goda med. Han går stolt med vagnen, det är som om man äger stan när man går. Man tycker att alla tittar på en (även om det kanske inte är så). När man träffar någon man känner vill man gärna visa upp sitt barn, och ja, vid det tillfället är det faktiskt HANS barn.

Det är en rolig grej faktiskt har man märkt. När man har träffat vänner som precis har blivit fädrar, så berättar de om förlossningen som om det är dom som har gjort allt.

"A, jag höll hennes hand hela tiden."" Ja, det var jobbigt värre att stå där och inte kunna göra något."

Och när det frågas om frugan, så är svaret ganska snabb.

"Jo, det gick väl bra. Lite kämpigt, men det klarar ju hon. Jo, som jag sa, jag tänkte ju då att jag..." Och så är han igång igen och berätta om SIN historia. Hahaha... Jag tror att alla pappor är likadana, tror faktiskt att mammorna också är sådana när de skall berätta om händelseförloppet.

Jag kan nog inte säga att jag är annorlunda. Nu minns jag inte hur jag var när min dotter, som nu skall fylla 12 år föddes. Men det skulle nog förvåna mig om inte jag var likadan.

Jag räknar dagarna. Varenda gång min mobil ringer så kollar jag vem det är. Jag bara väntar på den dagen då det står antingen "Hemmet" eller min frus namn och jag svarar och de magiska orden hörs från mobilens högtalare: "Jag tror det är dags nu älskling".

Herre min gud säger jag bara!! Står jag med en kund, så lär jag bara mer eller mindre säga HEJ DÅ, sen är jag borta på 2 röda!

Allt är klart utifall att. Min extra anställda är i standby, min ordinarie är också i standby. Min styvfar är i standby för att hämta min dotter om det är dags när hon är hos oss (Hon är hos oss varannan vecka). Allt är packat.

Tja, nu är det bara att vänta... och det sägs ju att inget är som väntans tider. =)

MEN JAG VILL INTE VÄNTA LÄNGRE!!

*ASG*

Men, tyvärr så får man inte alltid som man själv vill.

Barnet är beräknat till den 29:e Juni. Men vissa indikationer har föreslagit datumet 4:e Juli, så vad som blir rätt, det får vi se.

Nu är det dags för sängen.

Godnatt och sov gott... Vem vet, det kanske händer saker inatt... ;-)

/Ghost

Det finns en hel del fraser som sägs numera utav både barn, ungdomar och vuxna.

Idag fick hörde jag två små killar som kom cyklandes prata.

"Visst ÄGER du? Fast jag äger ju lite jag med, eller hur?"

"Mmm... så är det." var svaret.

Hahaha...

Det är ett ord som är rätt så mycket använt just nu. "Äger".

När man tänker på det, så finns det ett nytt ord för varje generation som har fastnat för människor. Ord som sägs och återanvänds någon generation efter.

Ord som "Coolt", "Joina", "Chilla"sägs inte så mycket numera. I alla fall inte så mycket som det gjordes för flera år sedan. Och vart kommer dessa ord ifrån? Jo! Från engelskan.

Ordet Äger är en direkt översättning från ordet "own", och som används för att säga att en person är överlägsen inom något. Snack aom att svenskan blir "förengelskat"... hmm.. undrar om jag har kommit på ett nytt ord där.

;-)

Nåja, det spelar ingen roll direkt. För språket är ju faktiskt som mycket annat, något som vidareutvecklas hela tiden. Det blir större, mer meningsfullt. Och samtidigt mer tydlig.

Språken blandas, och utnyttjas på många olika sätt för att förstärka vissa händelser och/eller förstärka ett visst agerande.

Ordet JALLA är ett sådant ord exempelvis. Används både av utländska människor som svenskar. Rätt kul och höra en svensk säga till polaren: "Kom igen vi måste skynda oss! JALLA!"

Hehehe... eller när man hör den svenska tjejen/killen säga "mi amore" till en annan svensk.

Så svenskan idag är lite mer än bara "ren" svenska.

Den utländska människan är faktiskt inte annorlunda. De kan prata i sitt eget språk, och rätt som det är hör man ett svenskt ord i samtalet. Och detta är ett levande bevis på att allt blandas, och görs om till något som fungerar för alla.

Rätt grymt faktiskt!

Nähä, nu skall jag sova.

God natt!

/Ghost

När jag loggar in i bloggen har jag 2 stycken kommentarer som jag inte har godkänt för publicering, det kanske jag gör vid tillfälle. men jag har dom där som påminnelse över hur vissa människor kan patetiskt hävda sig vara ägare utav något som sedan inte stämmer. Kommentarer som "Jag har funnits ute här på nätet länge och är välkänd härute", visar exempelvis på hur naiv en person kan vara när man pratar om internet som ett ställe där man är "välkänd". Men nåja, jag skulle kunna acceptera det eftersom den personen förmodligen menar på svenska, stora sidor. Såsom passagen, Lunarstorm och andra communities där folk i många åldrar möts. Även om dessa sidor är, världsligt mätt inte så stort egentligen, men större här i Sverige.

Det är tur att det finns i både gästboks som blogg tjänsten en tjänst där man kan välja vilka kommentarer man vill visa. På det viset kan man sålla bort de elaka eller som på något sätt klankar ner på en personligen. I bloggen går det till och med att blockera personen i fråga från att KUNNA lägga in inlägg genom IP blockering. Detta blockerar den personen i en vecka i HELA gästboken. Hahaha... skönt som f*n rent ut sagt.

Men till historien hör det faktiskt till att personen i fråga gav sig inte där, utan det triggade tydligen ännu mer. Och gav sig in på sidan WWW.ANONYMISE.COM, som i skrivandets stund ligger nere av någon anledning för att kunna skriva i gästboken utan att kunna se dennes IP adress... Hahahaha... två saker: Jag blockerade de IP nummer som kom från DEN sidan, plus att jag mailade de som kontrollerade sidan och fick dom att blockera min www adress och underliggande sidor från att användas genom deras tjänst! Hahaha... vilket resulterade till att personen ifråga gav sig... ÄNTLIGEN!!

"jaha då går jag in med anonymise och skriver då eftersom du spärrat mig här i din "gästbok"! Det har jag lärt mig från en moderator på passagen att det finns en sån!"

Hahahaha...vad bra att man har "lärt" sig att det finns en sida som skyddar ens IP adress. Vad man nu behöver ha en sådan sida till bara för att kunna skriva inlägg i en gästbok över huvudtaget är för mig en fråga. Men vill man eller kan inte stå för sitt ord, så kan jag ju förstå det till en viss del... kanske.

Nåja det är över nu. men jag har kvar vissa inlägg för att på det viset påminna mig om vad det finns för människor därute. Människor som klagar, som hävdar att vissa saker är deras men kan inte visa upp ett enda bevis att så är fallet. Tsss... patetiskt.

Vad händer annars då?

En del faktiskt. Min frus mage växer febrilt. Man kan se hur det rör sig numera. Ibland ser man hur en "våg" mer eller mindre sveper inne i magen. Det är så j**la coolt faktiskt! Hade jag kunnat, så hade jag gett vad som helst för att kunna känna, bara för en dag, hur det är att ha ett barn i magen. Det måste vara det mest underbara som finns, även om det kan göra ont och man känner sig klumpig. Hmmm... men tyvärr är ju inte naturen sån. Den har utan skrupler gjort detta till en kvinnas jobb.

Var är jämlikhetstänkandet då?

Pratade med en av mina kollegor, låt oss säga att han är utav helt andra värderingar och tankar än jag får jag tillägga. ;)

Han sa att naturen ÄR inte jämställd, det är bara något som vi människor har kommit på. Kvinnans roll i livet är annorlunda än mannens och att vi män är den verkligen "herren" i huset.

HAHAHAHAHAHAHA.....

I nästa stund ringer hans mobil och det är tjejen han är kär i.

"Hej älskling" piper han fram och låter så ynklig som bara en valp kan göra med svansen mellan benen. Hahaha.. snacka om total förändring.

Nåja, jag tror att i hemmet är det mest kvinnan som bestämmer om jag skall vara ärlig. Det är för det mesta så, att mannen får svälja mycket av det som skall göras i hemmet till kvinnans fördel. Jämställdhet? Javisst! I arbetslivet, i lön, men i hemmet... där är det smygdiktatur! ;)

Men å andra sidan. Vi män är bra på det vi gör, medans kvinnor är bra på det DE gör. VI kompletterar varandra ganska väl. Om man hittar rätt person vill säga!

Puss o kram till alla därute, bara för att visa upp en feminin sida utav mig! ;)

/Ghost

Ja, då har man fyllt år igen.

35 år denna gången!!

Men ja... inte känner man sig gammal än. Vilket vissa tydligen vill få en att känna. ;-)

Jag ahr fått många mail idag från många kollegor runtom i Sverige som har grattat mig på min dag. Det var trevligt. Alltid kul när någon ägnar en tanke till en.

Jag har blivit bjuden på ett vaniljhjärta när jag var och åt på restaurang Paganini i stan för att jag fyllde år. Trevligt.

Jag har fått presenter utav min kollega. Låt os säga att det var inte riktigt "rumsrena" presenter... hahaha... Nåja. Jag och min fru kanske kan ha lite roligt med EN av presenterna tillsammans... Hahaha... Nu undrar ni säkert vad det var. Hmm... låt os säga att det går att bära på, men det går också att äta. Det är ej täckande, men samtidigt ej visande.

Försök gissa nu! ;-)

Efter jobbet bar det till min mor som bjöd på smörgåstårta, mer presenter och sedan mer tårta. Himla trevligt, och himla gott!

Fick pratat med syrran med som är i Uppsala och studerar. Det var roligt att höra hennes röst igen. men det var ltie svårt att höra henne, för det var en väldans tjatter vid bordet och det hjälpte nästan inte att hålla för ena örat och försöka koncentrera sig på vad hon sa.

men det gick bra ändå. Hon kommer tillbaka den 9:de Juni till lilla Varberg igen, vilket är bra tycker jag. Vill gärna att hon skall finnas i närheten när tillökningen kommer. Den är ju beräknad till den 29:e juni, så det är inte långt kvar.

Skriver mer om det vid tillfälle. Det är rätt sent nu och jag skall upp imorgon relativt tidigt för jag skall till Göteborg på butikschefs möte. Min regionschef ville att man bar kostym, så jag får väl göra det då.

å andra sidan, jag har inga problem att bära kostym, så varför inte. Jag ser dock lite "maffia" aktig ut i kostym. Så jag skulle inte kunna bära det i butiken... hehehe... Då tror dom väl att dom har kommit in i en gangsterbutik... hahaha...

Godnatt allihop, nu skall jag sova.

ZZZzzzzzz....

/Ghost