Innan Julen kom var jag ute och tog en promenad för att hitta något till mina anställda. Jag hade inte mycket pengar, för lönen hade inte kommit än. Och eftersom jag visste att det kanske skulle bli svårt att kunna ta sig ut tills tan, så ville jag göra det då. Jag kollade runt i hur många affärer som helst innan jag fann vad jag sökte.
Men i denna affär fick jag syn på en ganska så grotesk knivhållare. Visst, hade jag fått en sådan hade jag nog tyckt den var lite rolig. men jag vet itne riktigt om jag skulle kunna ha den framme. Se ovan!! =)

Juldagen närmar sitt slut nu...
Imorgon är det tillbaks till jobbet, och påbörja "mellandagsdelingen". Förra året var det mer eller mindre en övertalningskampanj att få kunder att välja oss istället för andra butiker.
Man kan ju inte alltid vara billigast och även kunna driva butiken rätt. Så då får man vara väldigt serviceminded istället. Något som dom flesta värdesätter mer än att betala minst.

Julförsäljningen överhuvudtaget har faktiskt varit en väntande sak. Många butiker har haft en riktig usel jul, även de butiker som annars säljer jättebra har gått ner sig ganska rejält. Läste i vår lokala tidning en av dessa butiker, där personen ifråga säger att försäljningen är riktigt bra. Men när man pratar med de anställda, samt lite "inside" info från leverantörer, så vet man att bilden är helt annorlunda. Även dom har haft det rätt dåligt, med tanke på att förra året.

Jag har vissa mål som jag måste nå som BC för en butik. Dessa har varit förvånansvärt svåra att nå de senaste månaderna. Inte nog med att de höjde min budget med 40%, utan min bäste säljare slutade på grund av att han fick ett annat jobberbjudande, som jag faktiskt tyckte han gjorde rätt i att ta. Som hans vän och mentor, så är faktiskt han värd den chansen, och där kunde han växa på ett helt annat sätt än vad han kunde göra hos mig. Visst, en förlust för mig, verkligen. Men hade jag varit i hans sits, så hade jag velat att min BC hade ställt upp för mig på det viset.

Så.. jag gjorde det.

Men jag har nya krafter i min butik nu, de behöver "vakna" upp fortfarande, men jag tror fortfarande på dom. Jag ser hur de verkligen vill sälja och att deras teknik blir bättre och bättre. Jag hoppas bara att de vaknar upp ordentligt snart, för som det är nu går butiken med minus vecka efter vecka, månad efter månad. Kvartals budgeten kan vi numera glömma, så även månadsbudgeten. Men jag ger inte upp än.
Har en strategi som jag håller på att upparbeta inför nya året, och så länge min chef inte ger mig order att avbryta mina ansätllda, så kommer jag att köra min "grej". Detta kan eventuellt få mina "krigare" att blomma upp, eller så kan det få dem att sluta. Men det är en chansning som jag måste ta tyvärr, för situationen är ohållbar, och jag MÅSTE ha någon som pallar för trycket utan att behöva dra ner sig själv och andra när motgångar finns.
Jag har köpt en bok som skall kunna ge mig lite idéer över hur JAG skall ändra min egen personlighet och hur jag skall bli en bättre ledare.
En god vän sa till mig innan julen att jag är för snäll, en bra chef som hörsammar när man behöver någon som lyssnar, men att jag inte är den chef som arbetaren behöver ha för att pressa sig själv.
Den BC som har den personal som verkligen levererar är den som är hård mot de som inte levererar. Han gav mig ett exempel på en nuvarande BC inom den kedjan jag arbetar för. Han går direkt till den säljaren som underpresterar och ifrågasätter varför han/hon inte når sina mål. Och gör personen samma sak hela tiden, så säger han rakt ut till personen ifråga att han/hon kanske skall leta efter något annat att göra.
Jag behöver kanske inte gå hela vägen att bli en sådan BC, men kanske bli mer en BC som tänker mer med hjärnan än med hjärtat. Men skall jag överhuvudtaget bli hårdare, så måste jag ändra hela min personlighet åt det hållet. Annars är det svårt att spela en roll där, och en annan sen.
Det kommer att ta tid, och det kommer att krävas mycket egen vilja och disciplin. Därför skall jag göra detta i samband med att jag påbörjar med min fysiska träning. På det viset skall jag köra en fysisk, men också en mental träning.
Mina mål skall vara indelade i små mål som skall nås, för att sedan leda mig till mitt stora mål. Vilket mitt stora mål är?
Bli bästa butiken, med bästa säljaren igen. Där jag var en gång tidigare.
I was there one's, I will be there again! =)

Så nya året 2008... BRING IT ON!!!
/Ghost

"Driftstörningar i Telias nät"

Klockan 22:30 lade Telias mobila nät ner. något som har fått väldigt stora komplikationer. inte bara för att det itne går att ringa till sina vänner ller familj, utan även larmnumret 112 är körd!

Dett är ju självklart inte bra, speciellt inte när det verkar vara ett ganska så avancerat fel att felet inte har ännu lokaliserats i skrivandets stund.

Man skall ändå säga att Telia har annars väldigt mycket säkerhet och har många gånger räknat ut innan vilka problem kan komma och har lösningar för det mesta. men detta är tydligen ett problem som inte ens de hade kunnat förutse eftersom de inte kunnat hitta det och det är så omfattande.

Man sätller sig frågan om inte det finns en backup utifall att, men det lär väl komma nu om inte annat. Man lär sig av sina misstag säger man, hoppas det gäller även stora företag som Telia.

De skickade dock ut sin mobila enhet för att lokalisera felet direkt när det blev uppmärksammat, vilket är ett starkt jobb. Mitt i natten jobbar dessa stackars människor för att få igång systemet igen.

Läste precis en blogg genom Aftonbladet som kritiserade Telia helt och hållet. att det inte är hållbart osv. Självklart är inte detta br att det har hänt. Speciellt inte när 112 är till och med blockad.

Men vi lever i en värld full med teknologi. En värld där datorer är egentligen det som styr det mesta av trafiken. Nu kommer kylan in och gör saker och ting kallare och i vissa fall känsligare för bristningar osv.

Sådana här saker kan hända, tyvärr. Precis som en mobiltelefon kan sluta fungera, så kan allt teknologiskt bara sluta "leva". Frågan bara är vad är man beredd på? Man skall läöra sig av misstagen dock, så nu hoppas jag Telia lär sig av detta fel, och ser till att det finns en backup OM det skulle hända igen. Även om man skall göra allt för att det inte upprepas.

Så jag säger ändå, Kör hårt Telia! Vi vet att ni gör vad ni kan för att lösa problemet!

/Ghost

Här i Varberg är det grått och kallt. Man önskar att sommaren var här. Anledningen till detta är på grund av kylan.
Om det finns något som verkligen jag kan tycka är jobbigt så är det kylan. Eftersom jag lider av spondatrit, så känns smärtan mer när det är kallt. Mer medicin används, något som jag hatar. Användning av medicin har alltid varit något jag har dragit mig för. Men nu är det tyvärr ett nödvändigt ont.
Jag var gör min läkare idag. En läkare som anses vara den främste inom detta. Jag hade läst i aftonbladet om olika sprutor man kan ta och som skall förbättra eller i vissa fall ta bort problemet. Där fanns även en artikel om Spenshult, som är specialiserade på liknande sjukdomar. Men för att komma dit behövdes en remiss. Tänk om det hade funnits en möjlighet att bli av med detta sk**t...
Eller åtminstone kunna lindra det.
Jag nämnde detta för min läkare. Tyvärr så sa han till mig att de på Spenshult inte kunde erbjuda mig den hjälpen jag begärde, utan det var mer för dom personerna som hade fått spondatrit i ryggen och som hade problem att fungera på grund av det. Så på sätt o vis raserades mina förhoppningar där... När han sa det kändes det som om jag bara tappade luften. Allt kändes bara piss. Jag hade varit hos en person som talade om för mig att jag har en kropp som inte visar några inflammatoriska problem och att förutom smärtan så är kroppen felfri.
Hmm... Det är ju smärtan som ÄR problemet. :-S
När jag gick därifrån kändes det bara sk...
Funderade om jag bara borde acceptera att jag kommer att få leva mitt liv med smärta och medicin... Att det kanske var så jag skulle ha det. Att med tanke på hur fort detta har eskalerat så kommer det förmodligen att bli problem lek tillsammans med min son när han blir äldre, problem att lyfta nästa barn om vi får det, förtids pensionering, och vid äldre dagar rullator eller i värsta fall rullstol...
Mådde piss...
Satte mig på jobbet och tänkte på situationen. Ju mer jag tänkte på det ju mer sur blev jag. Skall jag bara ge upp och låta detta käka upp mig?? TROR INTE DET!
Jag är inte den som brukar ge upp så lätt, jag brukar hitta lösningar på det mesta. Så nu är det att bita ihop, och lösa problemet. Det finns alltid en lösning, brukar jag säga, det gäller bara att finna det.
Så, har jag gett upp? NEJ!
Jag har gett mig f*n på att jag skall vinna detta. Någon som kan ge några uppiggande ord? ;)
/Ghost

Idag fyllde min dotter 12 år. Vi firade henne genom att äta god mat hos farmor. Hemmagjord pizza, och efteråt en god marängtårta. Alltid trevligt att fira när någon fyller år. Speciellt när det är en i familjen. Hmm... Jag gillar tårta. :) Linneas kusin var med också. :) /G.

Idag är det vackert väder igen. I solen känns det som om det vore sommar. Men vinden är lite frisk. Man får väl njuta så mycket det går, för någon riktig sommar har det ju inte varit direkt. Och den lär ju inte komma nu, löven har börjat gulna, vilket betyder HÖST! Hmm...
Nåja, man skall inte klaga, det är skönt nu i alla fall. Lite varstans stannar folk upp, vänder ansiktet om himlen, och låter solens strålar bränna ansiktet för en stund, innan de fortsätter sin promenad. Trevligt och se... :) /G

Har precis ätit. Tittade igenom lite bilder i mobilen och hittade den här bilden. Det ser så rogivande ut. Tänk att ha hennes plats. Man blir matad, folk klappar, gosar och leker med en. Man kan totalt ignorera alla man inte känner för att umgås med genom att gå o lägga sig någonstans. Lite avis kan man nog vara. ;)
Hmm... Snacka om att det lät negativt. :-o
Nä, å andra sidan är jag glad över det jag har. En underbar familj, som ger mig mer kärlek än någon kan ge mig. Jag har en underbar fru, en son på 3 månader som gillar att ligga hos mig i en kvart, sen är det mamma som gäller igen. Inget konstigt med det faktiskt, jag har ju dock allt inte maten. ;)
Men framför allt, så har jag en dotter som verkligen är min ögonsten. Hon ger mig kramar, pussar och låter mig få veta vilken bra pappa jag är. Oj, jag blev nästan sentimental här. :$ Så... När allt kommer omkring, så är jag en lycklig man ändå. Hoppas du som läser detta har det lika bra som jag. :-D /G.

Alltså...
Hur mycket tål man egentligen innan kroppen säger stopp? Jag tål faktiskt rätt mycket, men visst har jag varit i träsket som även kallas för utbrändhet. Många som finns i min närhet säger att det egentligen inte finns något sådant. Men jag är av annan uppfattning, detta speciellt för att man själv har varit där och vänt.
Är man utarbetad, eller som det även kallas "gått in i väggen", så mår man inte bra psykiskt. Detta fenomen har faktiskt funnits i alla tider, även förr i tiden. Men detta är inte något som har analyserats, tagits upp som sjukdom, eller på något sätt behandlats förr. Det är på sista tiden som det har uppmärksammats och även gett det ett namn, utbrändhet.
För vissa kan detta visas sig genom att man blir deprimerad. Man blir ledsen för vad som helst, och kan börja gråta på stående fot.
Något som både är genant, och jobbigt socialt sett.

Hur var det för mig?
Ja, det var några år sedan jag var där. Men dock allt lärde jag mig vad jag skulle se upp med, och framförallt HUR jag skall hantera det.
På den tiden (7 år sedan nu), så hade jag eget företag. Jag jagade kunder, började tidigt och slutade jättesent. Detta påverkade självklart mitt sociala liv, både med familj och vänner. Det kändes som om jag inte hade tillräckligt med tid för allt. Kunde inte släppa jobbet när jag kom hem sent, tänkte mycket på det och fick sedan problem med sömnen. Detta gjorde att jag fick kort stubin, och kände bara att livet sög.
När jag pratade med läkaren om varför jag ibland kunde bli illamående och inte orka äta, orka något överhuvudtaget, så sa läkaren till mig att det verkade som om jag var på väg att bli utarbetad.
Jag tyckte inte att det kunde vara så, för sånt kanske hände andra, men inte mig. Men efter att det hade gått vecka efter vecka som jag mådde piss och var på väg att få alla i min omgivning att känna likadant, så kände jag mig tvungen att lyssna på läkaren. Vilket var det bästa jag kunde göra.
Jag fick sjukskriva mig ett tag, men det var det värt.

Nu har jag lärt mig lyssna på min kropp, jag vet vilka tecken jag skall hålla utkik efter för att inte hamna i samma läge igen.
Tecken som; Problem med att sova, kortare stubin, kan inte släppa jobbet när jag kommer hem, mindre depressioner, problem med koncentrationsförmågan och även problem med fokuseringen på de mål man har stakat ut för sig.

Dessa gör att man inte kan fungera riktigt socialt. man kan inte motivera sina säljare, man kan inte vara en bra far, eller man.
Nu har jag börjat märka av dessa tendeser, och måste agera innan det blir försent.
Idag sjukskrev jag mig halva dagen, imorgon skall jag på möte i Göteborg, sedan skall jag ta resten av dagen ledigt. Jag har en säljare som jobbar extra hos mig, han kan köra hela dagen. jag har dock allt MÅÅÅÅNGA timmars övertid som jag inte har tagit något betalt för som jag kan inkassera lite då och då. Jag tar några timmar imorgon. Får lite tid med familjen och kan vila ut mig ordentligt. Lägga mig tidigt, och vara utvilad till på Onsdag, då skall jag vara tillbaks till "mitt gamla jag". Motivera och sälja utav helv----... Hahaha, låter nästan som om jag känner mig taggad redan. Tänk vad lite fantasi kan göra, men tyvärr så är jag allt annat än taggad just nu.
Men, men....

Shit Happens... and has a tendens to happen frequently!
LOL

Det positiva är att...

Har man väl hittat dessa tecken, så klarar man det mesta i livet har jag märkt. =)

/Ghost

Lunch... Och det är en strålande dag. Rätt varmt, frisk vind. Mätt. Och vad gör man när man bara njuter av solen utan att egentligen ha något att göra? Spenderar mms pengar till sin blogg. Hmm...
Snacka om slöseri på pengar. ;) /G.