Nu har man varit på besök i Mödra där vi bland annat fick se barnet för första gången i Ultraljud. SNacka om vad grymt det är!!Tänk att ett sådant litet liv finns nu i min frus mage och som kommer att komma ut någon gång runt den 4:e Juli. Ja... svårt och förstå ibland faktiskt. Nu skall man bli far igen. Återigen skall man börja lära upp ett litet liv till att bli självständig, återigen blir ett litet liv fascinerad över att man kan hjälpa till med i stort sett allt."Pappa klarar allt", är ord som min dotter brukade säga när hon var liten. Det är ord hon säger då och då fortfarande, men hon menade dom bättre när hon var liten. ;)Frågor man ställer nu är ju vad det blir. Blir det en pojke eller en dotter? Hmm... min fru vill faktiskt gärna veta det i förväg, men det vill inte jag. Jag vill bli överraskad när barnet kommer. För mig spelar det ingen roll vilket det blir faktiskt, för det kommer att bli en ny upplevelse ändå.Många vänner man möter säger samma sak. Det ena barnet är inte det andra likt, så i vilket fall som helst kommer det att bli en ny upplevelse att bli far igen. Det var ju dock allt 11 år sedan man höll i ett så litet knyte som var en del av en själv.Till nästa ultraljud, skall min dotter med. Hon måste också få se sitt syskon ju! Hon skulle faktiskt ha varit med när vi skulle ha det första gången, men denna gång när det gjordes, så visste vi faktiskt inte om att ultraljudet skulle göras förrän vi var där. Annars hade hon fått vara med.Hehehe... det är grymt med livet! Jag njuter av det varje dag, och det blir bara bättre och bättre! =)/Ghost