Man lever ett liv där man rör sig obehindrat genom livets gångar och tänker inte mycket mer på vad som händer med ens kropp mer än att man märker att man har en viss tendens att lägga på sig några extra kilon när man är lite oförsiktig med vad man äter.Men en dag märker man att man börjar få ont i bröstkorgen, man kan inte lägga sig på magen, något man har kunant göra innan och vanan finns där. Envis som man är, tänker man att det är förmodligen inget, utan att det försvinner förmodligen av sig självt. Man biter ihop och tiden går.Snart märker man att man har även ont i axlarna, man kan inte ligga på sin högra sida längre, för det gör för ont. man ahr problem att lyfta armarna över en viss höjd utana tt det gör ont. Vid det här laget tar man kontakt med läkare som gör en undersökning. Inget svar över vad det kan vara, vi vet fortfarande inte.Blir orolig efter ett tag när mitt ena pekfinger svullnar upp och känns som om jag har blivit stungen utav något. Den går inte att knyta riktigt. Efter ett tag av pina och problem att greppa saker, går svullnaden ner något, men fingret ser lite deformerad ut, och går fortfarande inte att knyta ordentligt utan att det gör ont.Nu har det gått ca 2 år sedan alltihop började, och det har spridit sig... Diagnos: SPONDARTRITDefinition: Inflammatorisk ledsjukdom drabbande kotpelare. Ofta även bröstkorg, SI-leder, perifera leder.Tja, det är precis som det heter så vackert på engelska: "SHIT HAPPENS"Det är bara att bita ihop och ta det. Det finns ju inte direkt något medel som kurerar det, däremto som gör att det blir lite lindrigare. Jag kör med Diklofenak T och den hjälper, min mage klarar av den medicinen som tur är, något jag har hört att det kan bli problem med annars.Jag kan väl säga att jag har hög smärttröskel, det är inga problem med det. Men det jag ser som problem är att den sprider sig och stannar inte upp, och det är det som känns jobbigt. Jag har fått det nu i mina båda pekfingrar, axlarna, höfterna, bröstkorgen, anklarna och även i ena fotleden.Ca 20 minuter efter att jag tagit Dikl.T kan jag börja röra mig som vanligt, men dock ganska stelt. Jag tar 1 på morgonen, en på kvällen och 2 när jag lägger mig för att kunna sova. Och jag som hatar ta medicin...Men nu skall man inte tro att jag går omkring och tycker att livet suger totalt, nä det gör jag inte. Jag njuter så mycket jag kan av den, för vem vet vad som händer i framtiden... =)Man skall leva sitt liv till fullo, på det viset behöver man inte ångra att man man har missat något.Jag har en underbar fru, mycket försående när jag har problem att göra vissa grejer hemma. Jag har en HEEEELT underbar dotter som hjälper mig om jag skulle behöva hjälp och även hon förstår om jag får problem med något. Så... vad har jag att klaga på? Inget! =)Förutom åkomman, så mår jag bra och njuter av livet som man skall göra som far och man. Jag säger bara det! Att bli far och gifta mig, det är det bästa jag har gjort i mitt liv.Vem vet vad framtiden har att erbjuda mig, vad det än är, så ser jag fram emot det!/Ghost

 

Lina

24 september 2007 17:02

Hejsan, är glad å se din inställning. Min är typ följande "ingen sjukdom bara ett tillstånd" . Härligt med guldklimpar som förgyller ens tid.
Mvh Lina

http://myworldandmythoughts.blogg.se

 

P A

29 oktober 2007 11:46

Spondartrit..snacka om att det suger :-)
Kan bara hålla med!
Fast visst är det skönt att veta varför man blivit kass, höll på att bli tokigt eller trodde åtminstonde det innan jag fick diagnos..

 

Jenny

26 december 2011 06:46

Det är skönt att man inte är den ände i världen som åmar sig
när man skall stiga upp på morgonen. Varit symtomfri i över 3 år och man glömmer bort
hur värken kändes. Tills nu lagom till flytt, jul och nyår då får man det som ett brev
på posten :(
Vi har påbörjat IVF behandling som vi får lägga på is
p g a starka mediciner. Det suger!!
Men snart är säkert denna omgången över och jag kan njuta 3 år till.

 

Joakim

24 februari 2013 00:15

Vad jag känner igen mig i detta blogginlägg. Allt med symptom till dina tankar om livet. Det är viktigt med inställningen när man är sjuk. Jag tror att barn kan hjälpa en mycket med att motivera sig att leva ett bra liv trots sjukdomen, man är tvingad att göra saker för barnen trots smärtan och det är alltid värt det. Hoppas att din framtid är ljus med lite problem med din reumatism och mycket glädje med barn.

http://www.reumashop.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Laddning pågår... Man ser ett ljus i tunneln. Faktiskt så är det så att dagarna blir lättare och lättare att ta sig igenom. Efter att ha mått dåligt sedan Juli 2012, så har man bärjat se sig omkring och upptäckt en helt ny värld. En värld där man s...

Känslan när man ska hälsa på barnen och man får sitta och vänta utanför sitt fd hem för de har inte kommit hem än... Inget konstigt i det egentligen. Men det känns konstigt iaf. Man tittar på dörren man en gång haft nyckel till. Men man väntar i tr...

Idag är det bara en sån dag... Under hela helgen har det mer eller mindre varit tungt. Man har tänkt mycket och känt mycket. Man gjorde ett försök till att få upp humöret genom att gå ut på fredagen med kompisar, men gick hem igen efter ca 2 timm...

HURRA HURRA HURRA HURRA! Idag har vi firat 4 åringen! Hon blir så glad över allt hon får och visar det så extremt mycket. Alla gillar väl att få saker, men hon visar det verkligen! och idag när hon fick vara i centrum, då allas uppmärksamhet rikt...

Det var länge sedan man bloggade... När man tittar på gamla bloggningar här inser man att den bara har stått och tagit plats på en server... var den nu är. Men som med en gammal bok, så finns den iaf där och väntar. Väntar till den dag då jag beh...