Tänker just nu på guden ATLAS som enligt den grekiska mytologin bär världen på sina axlar. Känslan som han har när han tar spjärn med sina ben för att upprätthålla världen. Hur ibland det kan kännas som om det är för mycket, men envist står kvar för mänskligheten.

Han ger aldrig upp, han står kvar no matter what.

Ungefär så känns det för mig just nu. Mycket i huvudet, försöker sortera bort mycket och ordna till det. Känns som om man inte riktigt kan slappna av.

Men efter helgen, så har jag lite mindre grejer att ta hand om. Förhoppningsvis blir det lite lättare då.

/Ghost